Utfrågningen av vittnet Vetosjnikov

Potemkin: Ni hade vänt er till chefen för Smolensk-sektionen kamr. Ivanov med en vädjan om att han skulle ge er vagnar för evakueringen av polska krigsfångar. Berätta, hur gick det till?

Svar: Den 10:e genomförde jag ett rådmöte med lägrets administrativa ledning om evakueringen av lägret. Jag väntade mig en order om lägrets likvidering, men kontakten med Smolensk bröts. Då begav jag mig med några medarbetare till Smolensk för att klargöra läget. I Smolensk fann jag ett spänt läge. Jag vände mig till chefen för trafiken för Smolensk-sektionen vid Västra järnvägen k. Ivanov med en förfrågan om att förse lägret med vagnar för utförseln av polska krigsfångar. Men k. Ivanov svarade att jag inte kunde räkna med att få några vagnar. Jag försökte få kontakt med Moskva för att få tillstånd att lämna lägret till fots, men lyckades inte med det.

I det läget var Smolensk redan avskuren från lägret av tyskarna och jag vet inte vad som sedan hände med de polska krigsfångarna och lägervakterna som blev kvar där.

Potemkin: Hur stort antal vagnar var det tal om?

Svar: Jag behövde 75 vagnar, men begärde vilket antal som helst, bara man kunde lasta i alla och ge sig iväg. Vid denna tidpunkt hade kontakterna brutits och jag kunde inte få kontakt med Moskva.

13 juli åkte jag iväg för att komma till lägret, men på Vitebsk-bilvägen släpptes jag inte igenom vid en kontrollpunkt. Jag återvände till Smolensk och ville nå lägret via Minsk-bilvägen, men även här släpptes jag inte igenom vid kontrollpunkten. Jag försökte få kontakt med kommendaturen för trängvaktstyrkan, men lyckades inte med det. Således kom jag aldrig till lägret.

Potemkin: Har ni några vittnesmål om vad som hände med polackerna i dessa läger?

Svar: Jag hade inte några som helst uppgifter om detta innan publiceringen av material kring "Katynmålet".

Tolstoj: Man har meddelat till kommissionen, att man hade räddat dokumenten från lägret.

Svar: Inte alla dokument. Man förde ut endast personliga registreringsärenden, redan när fallskärmstrupperna dök upp.

Potemkin: Hur stort antal befann sig i de tre nämnda lägren?

Svar: I mitt läger fanns 2932 personer, i läger Nr. 3 - över 3 tusen, i läger Nr. 2 - omkring ett och ett halvt tusen, maximum 2000.

Tolstoj: Hur var stämningen bland de tillfångatagna poska officerarna under Sovjetmakten?

Svar: De högre officerarna var inåtvända, underofficerarna och mellanbefälen kände när stridshandlingarna inleddes att om de bara blev beväpnade idag skulle de gå emot Tyskland. Mellanbefälen ansåg att hur läget än skulle utveckla sig så skulle inte Polen gå under. De orienterade sig mot Sikorskis regering.

Tolstoj: Arbetade även de högre officerarna?

Svar: Från underöverstar och uppåt användes inte krigsfångarna i arbete. De umgicks fritt med varandra, bespisningen var god. Kontakterna begränsades endast till befolkningen.

Gundorov: Från vilka läger var de officerarna hos er?

Svar: Huvuddelen var från Kozelsk-lägret, en del från Ostasjkov-lägret och Starobelsk-lägret.

Gundorov: Hade ni ett bibliotek i lägret?

Svar: I lägret fanns böcker på det polska språket, där fanns även vår politiska litteratur, vilken användes fritt, vi hade radiosändningar.

Potemkin: Bar polackerna sin egen mundering när de arbetade?

Svar: Ja, de var klädda i sin egen mundering. Munderingen och skorna hos officerarna var alltid i ordning. De var mycket noggranna och vårdade den fint. Man kunde lägga märke till att om vädret var blött så satte de på egenhändigt tillverkade träskor på sina stövlar eller använde enbart träskorna under sommaren i syfte att bevara sina stövlar.

Potemkin: I det gemensamma ärendet för korrespondensen med lägret för särskilda ändamål Nr. 1 som presenterats för oss av k. Vetosjnikov finns dokument, som hör till krigets inledningsskede, det sista dokumentet till exempel har datumet 25 juni 1941.